Livet är så orättvist

"Livet är så orättvist, jag, ja jag blir aldrig kung"
Det är väl lite så jag känner just nu, och det känns lite uppgivet kanske. Men ja, en dag kanske jag blir kung, även på det planet.

Och min älskade Brumme, när hade du tänkt att komma hem igen? Min tvillingsjäl i livet, den som gör mig klokare än vad jag egentligen är. Utan dig är jag rätt dum faktiskt, trög och ser allt väldigt ensidigt. Jag behöver ha dig hemma och inte i jävla Asien med alla sneansikten och gulingar. Nä, nu får du faktiskt ta att komma hem. Vad är det nu, en halv månad kvar? Du får faktiskt fixa en "Jag-är-hemma-igen" fest så vi kan röja järnet!!!! Ska snacka med Ronny, han ringer mig nog snart och säger hur mycket han saknar mig, då kan jag ta upp det med fest hemma hos er eller vad tycker du? ;) Eller vad vet jag, kanske träffar jag honom i stan på lördag, det vore väldigt trevligt!!!

Men som sagt, lite deppelidepp just nu, för som jag började inlägget:
Livet är så orättvist för jag blir aldrig kung!

747

Och som en viskning
ser Vi syner nu igen
Det här är nåt
som inte ens har hänt...

Tystnad
En rökfri viskning
Det är exakt vad Vi vill ha
det luftkonditionerade ljudet
av fart
Du är värd att dö för
Ni kan skratta om Ni vill
Håna oss Vi rör oss Ni står still...

Jag håller mig vid liv, du håller mig vid liv
Jag håller mig vid liv, jag håller dig vid liv

För livet..

Varför gå runt att oroa sig? Varför inte bara fatta att man är bra, på något sätt bra. Strunt i vad alla andra säger, vad spelar det för roll? Vem säger att de har rätt? Varför skulle de vara klokare än vad du själv är?

Det gäller ju att ha rätt syn på sig själv, det har jag förstått. Det svåra är egentligen att hitta den där synen på sig själv, det är ett litet arbete man har framför sig. Som kanske redan borde vara gjort, men som inte är fallet. Men egentligen, borde och borde... Alla har väl sitt tempo, utvecklas olika och kommer fram till olika saker under olika tider av sitt liv. Det är nog väldigt viktigt att tänka så, för Gud skapade oss väl inte olika om han inte hade en anledning.

Acceptera och älska dig själv, för om inte du gör det, vem ska då kunna göra det?

För livet 

Morgonpigg

Ja, det är faktiskt jag för det mesta, så även denna mörka och trista morgon. Idag är det dock en rätt viktig dag, då det amerikanska presidentvalet går av stapeln. Vi får ju hoppas att Obama kan ta hem det, annars känns det inte som det är någon större skillnad jämfört med token Bush. Upp i natt och följa det helt klart, spännande saker det där.

Är någon egentligen intresserad av vad man har gjort på dagarna eller bloggen ska vara mer åsikter om saker och ting hela tiden. Det är ju i så fall klart drygt och svårt, att hitta nya saker att bry sig på och ha en åsikt om varje dag tar ju på krafterna. Vilken surkärring man bir då känner jag.

Snart upp och möta ännu en underbar dag med nya underbara möjligheter där allt kan hända. Lite hyckleri kanske men jag känner mig väldigt nöjd ändå, för Newcastle vann igår och små saker som detta kan verkligen göra mig lycklig. Skrek till högt och ljudligt när Oba Oba gjorde sina båda mål. Andra målet har redan en plats i mitt hjärta tack vare Jonas förarbete. Jag är imponerad! Habib Beye ska vi inte ens prata om!

Klockan närmar sig sju, och det är väl bara dags att röra sig uppåt. Detta är trots allt den första dagen i resten av mitt liv, lika bra att göra det bästa av saken!

Måndagkväll

Hösten har tyvärr kommit tokigt snabbt i år, och nu är det mörkt redan vid fem på dagarna. Tur då man har något bra att göra när man kommer hem. Just nu nördas Ducktales (Världens bästa barnprogram alla kategorier), vilket kanske är tragiskt för många, men icke. Man kan inte annat än att älska dom, och vilka äventyr dom får vara med om!!

Praktik som gäller annars, rätt chill. Sen är det fotboll. Först klockan sju med någon allsvensk grej och sen NEWCASTLE TOON FUCKING ARMY klockan nio. Smäll dit dom idag!


Hepp

Tack vare den vackra unga damen Fanny ska jag försöka börja skriva mer och mer blogg. Det är ju faktiskt en ganska trevlig sysselsättning att hålla på med. Såg att jag inte hade skrivit sen slutet på Juni, så jag har en viss anledning kom jag på. Under större delen av sommaren var jag internetlös och satt ute i Torp. Så förmodligen har det med de att göra. Men nu ska jag försöka bättra mig.

Iväg på praktik snart, dock ser jag ut som fan efter min operation. Ögonen är svullna och liknar mest en mullvad som sett ljuset för första gången. Men vad ska man göra?

Får uppdatera mer snart, nu är det frulle som gäller!


RSS 2.0